torsdag 28 april 2016

I am the QUEEN of my own ovulation!

Ja herregud vilken rysare det var där på slutet! Ni riktigt kände väl spänningen drypa hela vägen från Medelhavet och hit?! För mycket riktigt; den glada gubben flinade så brett och hjärtligt mot mig på måndagsmorgonen där på hotellet, och jag, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Så jag gjorde bägge. Och fick plötsligt panik. Be careful what you wish for indeed. Det gick upp för mig att jag skulle göra en återföring sex dagar senare!

Men först, få tag på Sahlgrenska, för att berätta om ägglossningen + ställa alla mina nojande frågor - och det var verkligen inte en smal sak. Jag kom fram fint på telefonsvararen och de skulle ringa upp 20 min senare sa de, men 40 min gick och ingen ringde. Så jag ringde igen och fick nu en tid till... FÖR FEM MINUTER SEDAN?!?! 0_o Paniken steg. Mannen lunkade av och an och blev otålig. Vi kan väl gå ner till poolen, tyckte han, ungefär sjuhundra gånger.

GÅ NER TILL POOLEN?!! skrek Fru Infertil i falsett. "Om de ringer då? Ska vi diskutera vårt framtida barn nere vid POOLKANTEN ELLER?!? Who does that?!?

Wellz.... Proudly introducing... Me :)

För till slut gick vi faktiskt ner till poolkanten, solen strålade, vi var i Paradiset, och jag orkade liksom inte noja mer. Det fick bära eller brista. Jag fortsatte ringa var tredje minut, och så plötsligt kom jag igenom! Jag pratade med en enormt lugn och vänlig barnmorska som blev förvånad över att telefonsvararen gått igång "vi har inga i kö" och som därefter svarade på alla mina frågor. Nästan alla. Hur hög chans till success på ett frysförsök ville hon inte svara på. "Vi säger bara att det är... högre". Oooookej.... Men, det viktigaste var i allafall detta; Det var helt i sin ordning att jag kissilurat på morgonen, även om det kändes det ena eller andra i kroppen och även om LH var hit eller dit senare på dagen. Hon räknade sex dagar framåt, och välkomnade mig på återföring. Jag lade på. Sen kom tårarna. Jag grät av lättnad, där i stekande sol vid poolkanten och Medelhavet böljande just nedanför...... Sen beställde jag in en fet drinkajivvel ^^


Så med den dramatiken fortsatte vi veckan ut, och jag insåg plötsligt att jag måste sluta snusa, vilket jag var helt oförberedd på, och att jag inte bantat ner mig som jag ville, och att mannens födelsedagsfest kröp närmare, hur skulle vi orka klara allt, jag är INTE REDOOOO!!

Från ena nojet till det andra, så är det att vara ofrivilligt barnlös, det finns liksom inga perfekta tillfällen eller tajming. Det passar alltid rätt dåligt. Men är alltid, alltid, av absolut högsta vikt. Så, inom loppet av 24 timmar låg jag på två britsar; en på los beachos  och en på Sahlgrenska. Ni vet alla vilken jag föredrar. Och vilken hejdundrande succé det blev.

Jag har aldrig gjort ett frysförsök förut. Det förra dog tyvärr vid upptining, vilket var ett så onämnbart trauma så jag inte har ord för det. Det var tusen gånger värre än att misslyckas vid första färska insättningen. Det var "sista chansen" liksom, vår enda chans, och så fick vi inte ens prova vår lycka, utan fick vackert ställa om allt och ladda om alla energi till ännu en ny tung ivf-behandling. Men detta frysförsök denna gång var som en lekande dans. Jag var brun, snygg, sminkad och inte alls så bloated av alla hormoner som man annars är. OK, sprit- och fet mat-bloated istället, men hellre det ;) Och så var det på en söndag, så jag slapp hetsa iväg från jobbet, och kunde åka raka vägen hem i soffan efteråt. Det var på det stora hela en fin dag. Och vet ni vet, det lilla embabyt började faktiskt kläckas ur sitt skal när mami o papi kom in i rummet. "Men, titta, det har börjat kläckas!" utropade embryologen när hon tittade på det just innan återföring. Så, det var full fart på den lella rackaren, och nu bor den i mig! Vilket känns helt stört. Det är en känsla som inte går att förklara för någon annan, det går inte att jämföra med vanlig tid mellan ägglossning och mens, som jag ju upplever varje månad. Detta är något helt annat. Laddat. Intensivt.

Och nu... nu tar snart ett helt annat kissbonanza sin början...



söndag 17 april 2016

Having a kissrelaterat breakdown!!!

Ja men se GODMORGON mina maraccas! Här sitter frugan och bloggar från ett femstjärnigt lyxhotell, där jag bara sådär blev uppgradera till en SVIT kan ni tänka. Det passar mig uuuuutmärkt! Det turkosblå medelhavet böljar nedanför och hotellet börjar så sakteliga vakna upp, ser jag från en av mina TVÅ kungsbalkonger som sträcker sig ungefär 20 meter runt hörnet. Det är verkligen löjligt, men sant, att här sitter jag, på den lyxigaste semestern någonsin, och stirrar på kisstest. Känner efter i lelle magen. Klämmer på brösten, analyserar sekret. Jag är helt och hållet och fullt i mina egna äggledare.

Ja, så STARKT är det, mina vänner, så allomfattande allt annat uteslutande, så stark är barnlängtan, så den river och tränger rakt genom det böljande blå, och lämnar som en dimma framför mina ögon. Utsikten från balkongen  är inte på det minsta när lika intressant, som att stirra rakt ner i ägglossningsstickan från Testlagret. Men NJUT av det du har, tänker kanske en del av er nu. Jag kan inte. Jag vill, men jag kan  inte. Allt handlar om den frysta återföring jag kan få göra på söndag, om stickorna ger utslag först imorgon. Återföring sker sex dagar efter utslag på en ägglossningssticka nämligen, och om jag får utslag för tidigt, hinner jag inte hem från min lyxiga semester för att göra återföringen. Och då måste jag vänta en hel månad till. Och det känns som.... som om nån lika bra kunde sagt att det aldrig kommer hända. Så här och nu är jag, om man så vill, så jag inte ens kan föreställa mig en ägglossningscykel efter denna. Det finns bara denna, och sen är det stopp.

Denna månad har Fru Infertil fört ett krig mot min egen kropp. Eller nåja, en övertalningskampanj om man så vill. (Min psykolog sa skämtsamt, att är det NÅN som kan tvinga sin egen ägglossning att komma på rätt dag, så är det du Fru Infertil.) Lockat, trugat, och skällt. HÅLL EMOT! har jag vrålat när Clearblues dubbla hormonindikator började blinka förnöjsamt redan för fem dagar sedan. För de flesta sker nämligen ägglossningen inom fyra dagar efter "blinket" (glad gubbe som blinkar). Blinket signalerar höjt östrogen, det hormon som leder till den så kallade lh-stegringen som i sin tur är själva ägglossningsraketen, den fyrar av ägget, kan man säga. Själva lh-stegringen markeras sedan av att den blinkande gubben fastnar i sitt smil, och stirrar rakt på en från den digitala displayen. Efter det fasta smilet sker sedan ägglossningen inom sisådär 24-36 h. För att få mer kontroll på det hela har jag dessutom dubbeltestat varje morgon med billiga ägglossningsstickor från Testlagret. Här ska ingen ägglossning missas, eller krypa på mig när jag minst anar det.

Men anar, har jag alltså gjort. För fem dagar sedan började blinket, och stickorna har visat låga men ökande nivåer varje dag. Kroppen har skrikit ägglossning. Magen är svullen och i olag, det pirrar överallt, jag är humpasugen men ändå inte, eftersom mina stressnivåer har sky rocketed så vill jag helst inte att min man ska ta i mig, fast gärna ligga med mig ändå 0_o... Får se hur vi reder ut den lella konflikten....

Så idag, kom vi till dagen D. Om stegringen sker idag, så hinner jag inte hem. Om den sker imorgon, så gör jag frysförsöket på söndag, vi landar sent lördag natt, och har en fyratimmars bilresa att ta oss söndag morgon för att sedan göra återföring kl 14.00 på söndag eftermiddag. Jag hade redan ställt in mig på att inte lyckas med frysförsöket denna månad, då blinket började så tidigt. Men dag för dag så har ingen lh-stegring skett, och ju närmare vi kommit desto mer har jag insett att kanske kan jag lyckas, kanske kan min ägglossning komma tre dagar senare än beräknat, den varierar trots allt mellan cykeldag 12-16 sisådär, och denna månad behöver jag den på dag 16. Idag är dag 15. Och idag....



Blinkade det. Inget fast smil. Ingen lh-stegring detekterad, varken på Clearblue digital eller på testlagrets stickor!!!!!

MEN, här kommer det, let the nojing begin, som väl typ alla vet som varit i min sits, så är lh som högst i kroppen på eftermiddagen, och oftast sätter själva ägglossningen igång då. Det har jag känt och upplevt många gånger. Men trots det, säger min klinik att man ska ta EN ägglossningssticka varje morgon. Och det har jag gjort. Även om varenda fiber i min kropp säger, att om jag tar ett till test idag på eftermiddagen, så kommer det att ge utslag. Det sätter igång idag, I know it.

Så jag har ett val. Eller flera. Antingen lyder jag kliniken och litar på dagens ickedetekterade ökning, tar inga fler test idag utan tar nästa imorgon bitti, som då med all säkerhet kommer att ge ett utslag på PRECIS RÄTT DAG. Då blir det återföring på söndag. Eller.... litar jag på det min kropp säger till mig, tar ett test till och troligen bekräftar jag då att lh i själva verket är på g upp idag och med det blir det ingen fryst återföring denna cykel, utan jag väntar till nästa.

Jag kan förstås - och kommer - ringa kliniken och diskutera detta imorgon, och jag antar de fått denna fråga tio tusen gånger av nojiga googlande ägglossningsfingrar. Sist jag gjorde fet hände samma sak, jag fick neg på morgonen, kände på eftermiddagen och tog ett test som bekräftade stegringen. Då var inte kliniken nöjd när jag ringde. Du ska bara ta en om dagen, varje morgon, sa de då. Annars blir det såhär, tveksamt.

Så, där har vi läget just nu. Rakt från mitt stressade sönderhärjade kissande tillstånd här i medelhavet, med havets lugna  brus där nedanför... Förlåt henne, ty hon vill ju bara bli mamma...

söndag 10 april 2016

Stötta den som inget vet

Nu ska jag skriva om en känslig sak (till skillnad från allt annat Fru Infertil skriver om, som vi alla vet är ytliga väder-och-vind-ämnen ;)) och jag ber inledningsvis om ursäkt för alla ömma tår jag kan tänkas trampa på, men jag tycker ändå att detta måste sägas. Och som vi också alla vet, så är Fru Infertil en person som tar bladet från munnen och säger vad jag verkligen tycker och tänker. Här är allt sant. Allt kanske inte är snällt, men allt är iaf sant. ADORE IT, or leave it.

Så med denna braskande inledning, går jag rakt på sak.

I barnlöshetskretsar är graviditetstest en stor fråga. Det är förstås en stor fråga även för personer som alldeles nyss börjat försöka få barn, men för infertila når det helt nya nivåer. Marknadens allra flesta graviditetstest ger ett i princip BOMBSÄKERT svar på din bim-dag. BIM står för dagen för beräknad icke-mens. Knepigt ord, jag vet, men så är det. Det är alltså den dag mensen normalt skulle komma, men som vi hoppas den inte kommer. Bim brukar infalla på ett ungefär 14 dagar efter ägglossning, och det gäller även i ivf-sammanhang, där ägglossning alltså är dagen för äggplock. Ergo, två veckor efter det pirrat till rejält, alt gjort asontihelvetet för oss ivf:are, är det dags att ta ett prov och om det säger GRAVID på dagen för mens så är du gravid, och om det säger INTE GRAVID (eller inte uppvisar ett extra streck eller vad det nu är för test du tar) så är du inte gravid. Sammanfattat så är det faktiskt så, och det med väldigt få undantag. (Förutsatt du följt instruktionerna.)

I infertilitetskretsar hänger det en väldig massa desperata ledsna personer som tar graviditetstest efter graviditetstest, och så får de minus dagen innan bim, eller dagen för bim, eller dagen efter, och så lägger personen upp en bild på det och undrar om det kanske är för tidigt att testa. Och då finns det alltid ett antal personer, som i ALL VÄLVILJA svarar "DET ÄR FÖR TIDIGT! JAG FICK PLUS FÖRST TVÅ DAGAR EFTER BIM!!!" Det finns också de som skriver om att deras blödningar satt igång, men kan jag ändå vara gravid, hoppas och önskar de, och då stämmer ungefär samma kör in: "JAG BLÖDDE PÅ MÅNDAGEN MEN FICK PLUS PÅ TORSDAGEN. DU KAN VARA GRAVID!! GE INTE UPP!"
För egen del, och det har ni som hängt med mig på instagram kanske märkt, kommenterar jag aldrig på bilder på folks graviditetstester där de ber oss tolka plus, om de fortfarande kan vara gravida fast de börjat blöda dagen efter BIM och graviditetstestet säger nej. Det största skälet till att jag inte kommenterar är att jag faktiskt inte vet, och vad jag eventuellt TROR har ju ingen som helst inverkan på om personen i fråga faktiskt är gravid eller inte. Är det fem eller sex dagar före bim så vet vi ju inte om personen är gravid eller inte, baserat på ett test. Får man minus en dag före bim börjar det i sanning se mörkt ut, och på bimdagen (förutsatt att man vet vilken dag som är den verkliga bimdagen, dvs har stenkoll på sin ägglossning och sin lutealfas - tiden från ägglossning till mens som också den kan variera) är det i princip... kört. I hate to say it, men tar man ett ordentligt graviditetstest på rätt sätt och följer instruktionerna och det säger negativt på dagen för beräknad mens, då är det med allra högsta sannolikhet negativt. Allt annat är väldigt osannolikt.

Så med det sagt, tycker jag faktiskt inte det är så snällt att komma med sina egna "Jag fick plus då och då"-historier när de historierna inte är applicerbara på den situationen som ligger för handen.
Hur väl vi än vill, så kanske vi ska försöka undvika att använda oss av anekdotisk bevisföring som i dessa fall blir rent missvisande, för personer som är helt utom sig av stress och förtvivlan. Det räcker, tycker jag, att säga "jag hoppas att du får plus" eller "jag är ledsen för din skull", om man ska kommentera något alls. Vi har som människor ett kompulsivt behov av att göra varandra glada, och det är ju i grunden bra, vi vill säga något som får den andra att må bättre för stunden, men det leder tyvärr till att en massa barnlösa människor stressar upp sig och får sitt smärtsamma hopp förlängt dag efter dag och vågar/vill inte lita på graviditetstestet som säger till dem att du är inte gravid, med 99,9 procents säkerhet, utan tar istället sin smäll tre eller fyra dagar senare, när mensen kommer igång. Och fortfarande då, kan det finns dem som peppar och hejar "ge inte upp, jag själv blödde mycket i början av min graviditet". I början av din bekräftade graviditet ja, men den här personen är högst troligen inte gravid och har just fått mens som ett kvitto på det...

Det  känns bra, men det är inte alltid snällt att peppa. Ibland är det bättre att inte säga någonting alls, eller att uttrycka ett par vänliga ord av stöd istället. Jag har själv varit den som lagt upp bilder på tester och hett önskat någon form av lättnad, att någon ska säga att de ser nåt, att jag är gravid. I efterhand är jag tacksam mot dem som aldrig kommenterade, och inser också varför. Snällt och tyst lämnade ni ett litet hjärta, eller ingenting alls. Ni visste, vad jag vet nu. Ingen vet. Och vi ska respektera varandra nog för att erkänna det. 





fredag 8 april 2016

To be in control of ones own uterus

Men HEJ och HALLÅ mina ädla fans, hur har ni det därute i kisseriet? Den här frugan gör nu en innerlig och omedelbar ursäkt för mitt långa frånfälle. Jag har nämligen varit fullt upptagen med att krisa ihop TOTALT, thank u very much, så jag har inte haft ork i fingertopparna att ens formulera ett litet hejselihejs på den här bloggen. Och med tanke på den väldigt intensiva soul searchingen jag ägnade mig åt i inte mindre än TRE inlägg här sist vi sågs, där jag vände huvudet hela vägen ner mot naveln och kikade in i det ludd som där uppstått och analyserade det in i minsta detalj..... (En aktivitet som lekmän kallar NAVELSKÅDERI AV EPISKA PROPORTIONER) Phew, tro fan jag blev helt SLUT!

Det öppnade en hel kaskad av oangenäma känslor och tankar som jag spenderat merparten av de senaste två tre åren till att förtränga ner i en mörk låda i källaren som luktar mögel och som det går rykten om att en råtta dött i, typ där har mitt känsloliv varit, och så kom jag där och drog fram det i solljuset, klart det SPRACK som det troll det var. Hua.

Näe, nu är det raka vägen ner i förnekelsestadiet igen mina vänner, nu kör vi lite glättigt glatt upbeattempo på inlägget här och går vidare. Det känns ungefär som dagen efter en rejäl FYLLA, när man delat med sig av alldeles för mycket för att man fått FEELING. Ni vet när man suttit med sina vänner och fått i sig glas efter glas efter glas så man blir helt förskräckt när notan kommer in och man på fullt (pun intended) allvar hojtar in kyparen igen för att starkt ifrågasätta: SER JAG UT SOM ATT JAG HAR DRUCKIT TIO GLAS ELLER??? Och hen svarar:".... Vill du att jag ringer efter en taxi" (True story)

Så känns det, gentemot er, ungefär, nu när jag drällt fram hela mitt inre känsloliv. Men det känns bra, åxå, jag kan bjussa på det, Fru Infertil är en mycket generös själ, såväl ekonomiskt (det var inte bara jag som druckit tio glas den kvällen ;)) som emotionellt, så jag bjuder på det. Men nu går vi vidare,

Och vart ska vi då gå vidare?

Joho, vi ska gå RAKT IN i mitt favoritställe. Nämligen Fru Infertils LIVMODER. :D

Nu är det nämligen på g igen. Ja, nu ska det bli åka av, dags får månadens, nej, låt mig rätta mig, ÅRETS KISSFEST. Toppat med en inte så lite charmig och spännande resa som ni alla ska få ta del av. Fru Infertil ska nämligen försöka sig på konststycket att not only be in control of ones blabber mouth, but also ones OVULATION.

Så festligt är det nämligen förstår ni, att jag har ett härligt försök kvar sen förra IVF:omgången (som ju sket sig ROYAL som ni väl alla minns?). Det finns en liten mysig blastocyst som väntar på mig i frysen. En blastocyst är ett befruktat ägg som levt i fem dagar. I fem dagar klarade den krabaten sig vidare där i värmerummet på kliniken, och nu ska den alldeles snart väckas ur sin Törnrosasömn för att mysa ner sig i Fru Infertils infertila mylla. Det finns bara ett problem. (BAHAHAHAH, förlåt, det finns såklart TUSEN problem, det ska överleva, jag ska klara av att inte bryta ihop fullständigt, etc etc etc). Isättningen måste ske på dagen sex dagar efter min ägglossning.

Och vet ni när den är? För det vet nämligen INTE JAG! Den ser ut att göra sin klädsamma ankomst nästa helg ungefär, och om den gör det, kommer jag inte vara hemma för att göra insättningen. Fru Infertils ska på loooooove-week med hubbyn utomlands i en vecka. Vi bokade resan i oktober, helt säkra på att det skulle bli en lovely baby belly moon, men det blev det ju inte. Utan det tycks istället bli Fuckin-messin-up-ma-treatment-fuckin-ass-moon....

Såhär; jag är beräknad att få ägglossning på cykeldag 13, men jag måste i själva verket ha ägglossning på cykeldag 16. Min menscykel varierar mellan 26 och 31 dagar och jag har haft ägglossningar på allt från dag 11 till 18. Så i snitt dag 13-14. Men nu måste jag alltså ha en senare ägglossning än normalt. Vilket leder med sig att jag nu får roa mig med att göra diametralt MOTSATT som vi brukar göra när vi vill bli gravida. Jag ska stressa som INIHELVETE så att den där ägglossningen låter vänta på sig. Jag ska spänna mig så det står härliga till. Jag ska obsessa och jag ska ha årets, nej ÅRTIONDETS kissfest där på hotellrummet, varje morgon ska jag kissa inte på bara en, utan TVÅ kiss-stickor har jag bestämt. En sveeeendyr variant från Clearblue, som ger utslag upp till fyra dagar innan ägglossningen så jag kan få en indikation att den är på g. Och så en sketbillig variant från Testlagret, där man med ögonmått ska hålla koll på vilket streck som är starkast. De är i sanning kassa, men de är billiga, och jag har nu köpt 20 st sådana, och har 10 dyriga stickor, och tillsammans ska de ge mig en totalt EPISK STENKOLL på när min ägglossning inträder.

Så, stay tuned for the kissfest of the CENTURY!!

Och välkomna tillbaka, jag har saknat er, har ni saknat mig?? :))